Siandi går under namnet "Spöket" för jag tycker inte hennes bläs är vidare vacker... jag "tröstar" mig med att hon blir skimmel som sin mor, och då kommer inte de vita tecknen att synas särskilt väl. Nej, huvudsaken är att mor och dotter mår bra, och det gör de, det är alltid så skönt att pusta ut och konstatera detta när man väntat på en fölunge så länge. Nu hoppas jag att Smilla, som ju är det sjuka stoet, också fölar inom kort. Hon har också gått över tiden, men bara en knapp vecka.
Extra roligt är det med Siandi då hon är andra generationen welsh mountain född här hos oss. Vi köpte hennes mormor Ekbäckens Silk som föl 2001, och så föddes Sider 2007 och nu Siandi 2011.