Lycka är att ha en vän

Lycka är att ha en vän, det gäller alla, djur som människor!

Mosshults Bedwyn & Mosshults Scilla

De tre huliganerna

Det är inte lätt att få med alla tre fölen på en och samma bild när alla ser hyffsade ut... här är en bild som jag tog idag. Från vänster Mosshults Bedwyn (e Sunwillow Troy u Ysselvliedts Be A Dream), Mosshults Soega (e Gartconnel Czar u Mosshuls Sider) och sist Mosshults Scilla (e Gartconnel Czar u Ekbäckens Sparrow).

Bedwyn ("Teddy") är såld och de två stofölen ska vi behålla på stuteriet. 

Ääääntligen...

På dag 366 fölade "Bea" (Ysselvliedts Be A Dream). Jag hade nästan gett upp hoppet att det fanns någon där inne i magen som ville komma ut! Det blev en välskapt hingstunge som ser mycket trevlig ut, han är döpt till Mosshults Bedwyn men kallas för Teddy för han är lika gosig och mjuk som en teddybjörn!

Bea med hingstfölet Mosshults Bedwyn, här 1,5 månader gammal

Och ännu ett stoföl!

Under de första morgontimmarna på första maj valde Sparrow att föla. Den här gången fick jag vara med. Allt gick bra och okomplicerat och det blev ett stoföl till för året! Väldigt lik sin halvsyster Synamon, med ganska smal bläs, en tigrerad framhov och en strumpa bak - Sparrows tidigare föl har fått stora bläsar och många vita strumpor. Det måste vara pappan Gartconnel Czar som har så lite vita tecken i sina gener. Vi får se om den här sötingen behåller färg eller skimlar av, svårt att säga än.

Sparrows föl ska ju heta som fåglar, och jag hade trott att hon skulle få ett hingstföl så jag hade mest hingstnamn på min förslagslista. Det var inte lätt att hitta något passande stofölsnamn så jag frångick mina principer och döpte henne till Scilla, efter vårblomman, för att hon har två blå fläckar i ögonen.

Vädret var fint Scillas första levnadsdag, så hon fick gå ut i en liten hage med mamma.

Mosshults Scilla , här 12 timmar gammal, e Gartconnel Czar u Ekbäckens Sparrow

Så kom äntligen första fölet!

Jag hade gått och passat på Sider ett bra tag och gjorde så även i onsdags morse. Satte mig sedan på tåget till Stockholm för att jobba där i 2 dgr. Tyckte allt såg ut som status quo men tji fick jag. På eftermiddagen föddes Siders fjärde föl, tillika fjärde stoföl! Vilken lycka! En liten brun böna med strimbläs, vita bakfötter och en tigrerad framhov. Väldigt lite tecken för att vara på mina hästar, jag får annars ganska breda bläsar, vita underläppar och flera strumpor. Efter mycket vånda med namnet så har vi bestämt att hon ska heta Mosshults Soega (brun som en kaffeböna med sin födelsefärg). Än ser jag inga vita hår som indikerar att hon blir skimmel, men med två helt avblekta skimlar som föräldrar så är väl sannolikheten väldigt hög att hon skimlar av.

Mosshults Synamon, här 5 dagar, e Gartconnel Czar u Mosshults Sider

Heniarth Mr Milligan

Heniarth Mr Milligan RWM 57 såg jag för första gången som tvååring på Ekbäcken våren 2001. Då gick han tillsammans med Ekbäckens matador Twyford My Man RWM 27 i en hage och såg ganska ung och tanig ut i jämförelse med Manny. Även ettårshingsten Vardra Santos RWM 62 gick i samma hage, och han såg ännu mindre och tanigare ut (precis som unghästar gör). Då kunde jag inte ana det, men dessa tre hingstar har sedan återkommit i mina hästars stamtavlor med hög frekvens.

Twyford My Man finns bakom både Mosshults Sider som Ekbäckens Sparrow. Vardra Santos betäckte jag Ekbäckens Smilla med (resultatet blev den dressyrponnyn Mosshults Sephyr) och sedan köpte jag hans dotter Ekbäckens Sparrow som efterträdare till Smilla.

Milligans allra första föl var vår Ekbäckens Smilla. Hon är fortfarande den finaste och vackraste welsh mountain jag ägt. Tyvärr hann hon bara lämna tre hingstföl hos oss (varav ett föddes med syrebrist och fick hjärnskador, så han behövde avlivas samma dag). Det allra första fölet som föddes hos oss var efter Milligan, Mosshults Solist. Mosshults Sider har jag haft turen att få två mycket fina stoföl efter tillsammans med Milligan, Mosshults Siandi (som är kvar som framtida avelssto) och Mosshults Shablis. Ekbäckens Sparrow har Milligan som morfar. Milligan är, som ni märker, inblandad i nästan allt som händer på stuteriet!

Nedan två bilder på Milligan som 18-åring på Ekbäcken i april 2017. Jag har svårt att tänka mig en vackrare och bättre förärvare i Sverige än Milligan och är så glad att jag har mycket av hans blod i mina hästar. Egna meriter både i hand och under sadel, fantastisk exteriör, goda gångarter, särdeles gott lynne och guldkantad härstamning - man kan inte önska något mer!

SWF årsmöte 2017

I helgen hölls Svenska Welshponny och Cobföreningens årsmöte utanför Valdemarsvik, och innan mötet fick vi se ponnyerna hos Inger Becker på Ekbäckens stuteri. 2003 var jag där senast inför årsmötet och då visades Ekbäckens Smilla som föl och charmade alla, jag var en mycket stolt blivande ägare till henne.

Vad är det man brukar säga? Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. Smilla flyttade hem till oss men fick inte vara kvar hos oss alls så länge som jag hade trott. På grund av en obotlig immunförsvarssjukdom fick hon sluta sina dagar i september 2011, bara åtta år gammal. Det var den hittills sorgligaste dagen i mitt hästliv och hon fattas mig fortfarande. Ekbäckens stuteri flyttade från Ekbäcken och fanns i Uppland ett par år, men sedan förra sommaren är de tillbaka på sin "riktiga" plats igen, utanför Valdemarsvik. Därför kändes det lite som att "komma hem" att vara där på årsmötet.

Nu fick vi se stuteriets ston i varierande åldrar, från 1 år till 18, samt en vecka gammalt föl och så den godkände hingsten Heniarth Mr Milligan RWM 57 (mer om honom i ett separat inlägg). Extra roligt att se var att Leo, 5 år, var meste visare och hanterade såväl sto med föl som hingst. Heja Leo, vad månde bliva?

Ekbäckens Jasmine, 18 år och högdräktig med Heniarth Mr Milligan

Ekbäckens Tottsie med hingstföl Ekbäckens Tin Tin (e Heniarth Mr Milligan)

Heniarth Mr Milligan RWM 57